De senaste veckorna eller dagarna har jag funderat över det här med moral och rättvisa. Jag själv anser att jag har hjärtat på rätt ställe. Jag vet vad som är rätt och fel. Visst, jag kan glida över ibland på fel spår men är oftast medveten om när jag gör det och har lika lätt för att rätta upp det och komma tillbaka på rätt spår igen. Jag anser mig själv vara en ärlig person och har en stor portion av moral i kroppen.

Men även jag kan göra dumma val ibland, jag är som sagt bara en människa precis som alla andra, så är det viktigt för mig att rätta upp det som är fel. Det skiljer mig från många andra. Jag kan stå för mina misstag och kan erkänna dem. Jag vägrar låta ångesten äta upp mig inifrån eller svälja den gång på gång för att låtsas som ingenting har hänt. Förr eller senare kommer sanningen alltid att dyka upp, så varför inte ta tag i den i tid?

Något jag har observerat från min egen sida är att jag ibland faller offer för andra människors dåliga intentioner. En godhjärtad person är lätt att utnyttja. De ser det bästa hos andra människor och förstår kanske inte alltid när andra sätter sitt eget värde före dig. Sina egna behov före dina behov. Så till dig som är högsensitiv vill jag bara säga en sak. Säg bara nej. Säg nej för din egen skull och säg nej för att det är inte okej att tänja andra människors gränser för ett icke gott syfte.

Du är värd det bästa och det bästa kommer att komma när du riktar energin till personer och situationer där du uppskattas. På riktigt.

In the past couple of weeks or days, I have been thinking about this with morality and justice. I myself believe that I have my heart in the right place. I know what is right and wrong. Sure, I can slip over sometimes on the wrong track but am usually aware of when I do it and have just as easy to fix it and get back on track again. I consider myself an honest person and have a great deal of morality in my body.

But even I can make stupid choices sometimes, I’m just a human being just like everyone else, so it’s important to me to correct what is wrong. It sets me apart from many others. I can stand for my mistakes and can admit them. I refuse to let the anxiety eat me up from within or swallow it over and over again to pretend that nothing has happened. Sooner or later the truth will always emerge, so why not fix it in time?

Something I have observed from my own side is that I sometimes fall victim to other people’s bad intentions. A kind-hearted person is easy to use. They see the best in other people and may not always understand when others put their own value before you. Their own needs before your needs. So to you who are highly sensitive, I just want to say one thing. Just say no. Say no for your own sake and say no because it’s not okay to push other people’s boundaries for a bad cause.

You deserve the best and the best will come when you aim your energy to people and situations where you are appreciated. For real.