WINICTA

När saknaden är för stor

Jag vaknade av mig själv innan klockan idag. Varje gång jag lyckas med det är det som att jag har åstadkommit något. Lättnaden av att inte behöva höra det där tjutande ljudet från alarmklockan är ett lyckande bara det. Även om jag vaknade klockan halv sex låg jag kvar en timme och bara funderade. En effektiv person hade hoppat upp ur sängen och säkert tagit på sig joggingskorna och sprungit en mil. Själv har jag inte disciplinen att ens ta mig ur sängen. Men det är okej. Jag tillåter mig själv vara lite lat just nu. Det måste få vara så.

Jag klev upp, satte på en kastrull med vatten. Kaffet jag gör på mornarna måste jag brygga i min kaffepress vilket är anledningen till att jag kokar upp vatten. Dessutom gick min kaffemaskin sönder för några dagar sedan. Den gav upp på livet, såsom jag själv kan känna att jag också vill göra ibland. Kaffebryggaren köpte jag och mitt ex tillsammans när vi flyttade in i vår första lägenhet tillsammans som också var första gången vi flyttade hemifrån. Vi ville investera i en bra kaffebryggare, så det fick bli en melitta för 1290 kr. Jag minns priset exakt eftersom vi både tyckte att det var dyrt för en hyfsat enkel kaffemaskin. Besvikna blev vi dock inte med tanke på hur snabb den var. Du hann inte ens blinka innan den hade bryggt morgonkaffet. När vi sedan separerade fick jag äran att ta över kaffebryggaren. Det blev aldrig någon diskussion om den som tur var. Inte för att jag inte skulle kunna fixa en ny själv, men ändå. Men så för några dagar sen valde min kaffemaskin att överge mig. Den hade sjungit på sista refrängen och orkade helt enkelt inte att brygga mer kaffe till mig. Det kändes väldigt vemodigt eftersom det var som att en del av det förhållandet på något vis dog. Jag var helt enkelt tvungen att byta till kaffepressen, vare sig jag ville eller inte. Kaffet är gott, men jag saknar ljudet av att höra kaffebryggaren brygga på morgonen. Jag saknar att sätta filter i filterhållaren. Det är liksom en speciell känsla.

Att köpa en likadan har jag inte lust med. Det finns ingen vits med att skaffa en likadan. Det går inte att ersätta kaffebryggaren. För just den kaffebryggaren har varit med om så många kaffekokningar och bjudningar som en ny inte har. Jag vill inte ha någon ny. Jag vill ha min melitta. Mitt ex sa att han kanske kunde laga den. Förhoppningsvis kan han lösa det. Ingen vore lyckligare än jag eftersom jag verkligen inte vill ha någon ny samtidigt som jag tror och hoppas på att laga det som vi redan äger och har snarare än att köpa nytt. Om inte, måste jag acceptera och gå vidare. Jag lever än på hoppet att min kaffebryggare fortfarande vill finnas i mitt liv, den kanske bara behöver en paus från mig. Min älskade kaffebryggare, som egentligen har ett namn.

Till dig som känner dig nere

Jag har de senaste dagarna haft det väldigt tufft då jag känt att mitt humör varit i botten. Det har smugit sig på sakta men säkert och nu känns det mycket verkligt. Jag som person går väldigt mycket upp och ner i mitt humör. Det kan vara många små saker som gör att jag tillslut inte orkar. I perioder mår jag bra och i andra perioder mår jag mindre bra. Det har så länge jag kan minnas alltid varit så. Det som är speciellt denna gång är att jag har varit med om just samma upplevelser vid exakt samma tidpunkt förr. Sommaren står på glänt och det är en tid för att sola, bada, ha roligt och bara njuta av livet. Jag hade tankar om att det skulle bli en underbar sommar men istället börjar sommaren i katastrof och jag far rätt ner i ett svart hål.

Den senaste tiden har det smugit sig på sakta men säkert. Det finns inte riktigt något område i mitt liv som känns bra. Till råga på allt har en nära relation till mig försvunnit ut i intet, vilket kom lite som en blixt från klar himmel och fick bägaren att rinna över. Det slutade med en helg i sängen. Jag mådde så dåligt i helgen att jag inte orkade ens gå utanför dörren.

Som tur är har jag möjligheten att kunna arbeta hemifrån vilket känns väldigt tryggt. Jag är inte alls redo att gå utanför dörren för att åka till kontoret. Det är viktigt för mig att ta det i min egen takt. Att unvika något som skapar olustiga känslor är aldrig ett bra alternativ, vilket jag är väl medveten om. Däremot måste man vara villig att hantera de känslor som kommer och det är jag inte ännu.

Däremot vill jag ge er som läser detta och känner igen er mina tips hur på hur jag bearbetar mina jobbiga perioder.

  1. Tala om för någon att du inte mår bra
  2. Gå en promenad eller sitt i solen
  3. Läs en bok eller lyssna på ljudbok, podd eller musik
  4. Gör något kreativt
  5. Städa, rensa eller organisera
  6. Ta saker i din egen takt

Det hela handlar om att försöka bryta ditt tankemönster genom att rikta fokus mot något annat. Även om det i stunder inte går kommer det att bli lättare med tiden. Det viktiga att komma ihåg är att även om det känns som att det kommer att vara förevigt är det inte sanningen. Det kommer att gå över, men låt det ta den tid det tar.

Hur ska vi förhålla oss till tid?

Senaste dagarna har jag funderat över hur vi uppfattar tid. Jag själv anser att tiden har stått stilla. En timme har känts som två. En dag har känts som fem. Vad är det egentligen som avgör hur vi uppfattar tid och vad är det som gör att vi ibland känner ”flow”? Så vad är egentligen tid?

Tidsmedvetenhet är olika för oss alla och det enda som vi alla har gemensamt är hur vi mäter tid genom klockan. Även om vi vet att dygnet har 24 timmar och att hastigheten av en sekund alltid är detsamma är vår uppfattning inte alltid detsamma. Hur vi sedan förhåller oss till tiden beror antagligen (enligt min teori) på en mängd olika faktorer såsom inlärda beteenden, uppväxt, kultur, genetik etc.

Är du känslostyrd som jag eller är du mer logisk kanske också har en avgörande påverkan på hur vi uppfattar tid. Om du är stressad, uttråkad, ledsen eller glad avgör också vår tidsuppfattning precis som vi uppfattar kritik beroende på hur vi mår. Jag märker själv när jag ”vaknar” till i vissa stunder i livet. Då får jag helt plötsligt en helt annan tidsuppfattning än jag haft den senaste tiden, men oftast krävs det att någonting i mitt liv händer som triggar igång det.

Det ultimata sättet att förhålla sig till tid enligt min mening är att hamna i ett flow. Då mår vi alla som bäst. Med flow menar jag att vi glömmer bort tiden och fokuserar endast på vår uppgift. Ett flow kan också innebära att vår egen förväntan om vår prestation går ihop med den tid som är avsatt till prestationen. Det ökar vårt självförtroende och vi blir i min mening mer glada om vi lyckas att träna upp vår förmåga att hamna i ett flow.

Att hela tiden jaga tiden kommer sluta i att du konstant är stressad, medan att inte ha tillräckligt med utmanande och motiverande uppgifter kommer få dig att känna att tiden står stilla. Att försöka jaga något slutar aldrig bra precis som det inte kommer att fungera att inte utmana sig själv tillräckligt. Det är en svår balansgång och det är lätt att balansbrädan tippar åt ena eller andra hållet.

I min mening är det svårt att hamna i ett flow eftersom jag själv fokuserar alldeles för mycket på saker och ting runt omkring än själva uppgiften. Jag har inte riktigt lärt mig nyttan av att fokusera på här och nu utan är oftast någon annanstans och/eller oroar mig. Vilket skapar en låsningseffekt i huvudet.

En nyckel till att känna flow är att du tränar regelbundet på att vara mer medveten om dina tankar. Att försöka fokusera på uppgiften och strunta i hur snabbt eller långsamt du utför den. Strunta i förväntningar du eller andra har om ditt utförande. Med tiden blir du bättre och bättre och du kommer automatiskt att bli mer effektiv, men du kommer aldrig dit utan träning.

Så ibland kan det vara bra att strunta i klockan för en stund. Fokusera på att utföra uppgiften och ta dig den tid det behövs. Sen kan du titta på klockan och utvärdera. Bör jag skala ner eller bör jag skala upp? Det bästa är att det går att applicera på allt i livet. Vare sig det är jobbet, privatlivet, hobby, relationer etc.

Att säga nej är en konst

Det finns dagar när jag inte mår så bra. När det känns riktigt jobbigt att ens ta sig upp ur sängen. Den här helgen har varit en sådan helg. Allt känns så fruktansvärt tungt att det är svårt att inte tänka på annat än det man inte ska tänka på.

Här om dagen fick jag en inbjudan om att gå på AW kommande vecka. Jag har själv alltid varit den som gått på sådana tillställningar förut eftersom jag tycker att det ofta blir en trevlig tillställning. Den här gången är första gången jag faktiskt känner att jag inte vill gå. Jag vill verkligen inte gå. Jag har ingen lust att stå där och låtsas som att jag tycker att livet är roligt och att jag har en trevlig stund när mina tankar är någon helt annanstans.

Jag vet att det finns mängder av tricks för att må bra igen. Det är allt ifrån att träffa människor, hålla på med en hobby etc. För mig fungerar det inte. Jag hatar att göra saker bara för att göra saker. Det går inte. Jag måste få rida ut stormen innan jag gör någonting annat. Jag måste tillåta mig att vara ledsen, arg eller ha ångest. För mig fungerar det inte att försöka gömma sig från känslorna. Processen tar då bara längre tid.

En del säger att man inte ska lyssna på sina känslor, men för mig har det aldrig fungerat. Det slutar alltid med att jag gör saker jag inte vill. Så att säga nej har blivit en övning för mig. Vi måste få kunna säga nej oftare utan att bli ifrågasatta. Livet är för kort för att göra saker vi inte vill.

Vem vill du vara om 10 år?

Jag har ofta dragit mig till de som är äldre än mig. Dels för att jag ofta har jobb med kollegor som är äldre än mig samt att jag är ensambarn. Det faller sig därför ganska naturligt att jag tycker om att umgås med människor som inte är i min egen ålder. Det gör att min bild av vad jag ska ha åstadkommit i min ålder är skev. Även om vi inte ska jämföra oss med andra är det ibland oundvikligt. Det gör det inte lättare när människor jag jämför mig med är 10-20 år äldre än mig själv. Däremot finns det en fördel med detta. Det är att du kan bestämma dig för vem du vill bli om 10-20 år genom att studera hur dessa människor levt och lever sina liv för att sedan avgöra om det är livet du vill leva i deras ålder. För vi blir mer påverkade av människor runt omkring oss än vad vi faktiskt tror. Vi är trots allt flockdjur.

Är du som jag som inte vet vad eller vem du vara i framtiden är det lättare att börja med vem du INTE vill vara. Börja titta runt omkring dig. Vem eller vilka blir du motiverade av? Vilka ger dig energi och vilka inspirerar dig till att anstränga dig? Har personen egenskaper eller färdigheter som du vill ha i framtiden? Om svaret är ja, då är det en människa du ska behålla i din närhet. Om inte, bra. Då vet du hur du inte ska göra för att bli som den personen.

Även om det inte är en garanti för att du blir som människor du omger dig med är chansen större att du strävar mot dessa egenskaper utan att medvetet agera. Det gör att du får “snålskjuts” genom livet och lär dig egenskaper som andra besitter och som du vill ha.

Jag själv strävar inte efter en speciell titel eller en speciell summa pengar på kontot utan har alltid strävat efter egenskaper. Eftersom jag själv anser att egenskaper skapar det materiella än tvärtom blir det lättare att fundera på vem jag vill vara än vad jag vill vara. Därför värderar jag ödmjukhet, disciplin, hårt arbete samt att ha glimten i ögat väldigt högt på min lista av egenskaper jag vill ha. Ödmjukheten eftersom jag aldrig vill bli en översittare. Disciplin och hårt arbete för att kunna åstadkomma något samt glimten i ögat för nöjets skull. Livet ska ju vara roligt också. Det är personen jag vill vara om 10 år. Vem du vara om 10 år?

Kan du hantera sociala medier?

För några veckor sedan lade jag ner mina sociala medier. Eller åtminstone instagram. Jag kom till en punkt där jag var så jäkla less. På allt. Jag var less på sociala uppdateringar om middagar, events, resor, fina bilar, hur mycket andra tränar, hur lyckliga alla är etc etc. Jag stod helt enkelt inte ut. Alla var så jävla perfekta. Så jag tog beslutet att stänga ner skiten. Facebook är fortfarande svårt att stänga ner eftersom messenger appen inte fungerar utan ett aktivt konto, så det har jag kvar men jag är inte aktiv på själva plattformen.

Jag förstår poängen med sociala medier. Det är ett väldigt bra verktyg för att vi ska vara just sociala med varandra. Det är ett utomordentligt bra verktyg för skapa en bättre relation med gamla kompisar, släkt eller till att hitta nya vänner. Problemet är, att syftet med plattformen har blivit något annat. Sociala medier har blivit en plattform för marknadsföring och skryt. Den som påstår något annat vore naiv. Företag tjänar miljoner på att synas för flera tusentals/miljontals användare och det vore naivt av dig och mig att tro att detta kommer avta på något sätt om vi inte slutar att använda apparna. Det är vi som är användare som har triggat systemet.

Rent krasst så fungerar marknadsföring ganska enkelt. Frågan företagen ställer sig är “på vilken plats kan vi synas för så många människor som möjligt?” och svaret idag är sociala medier, imorgon kanske det är något annat. Företagen betalar vanliga människor som dig och mig att marknadsföra en produkt eller tjänst i utbyte mot pengar. Inget konstigt och en mycket bra deal för en del människor (med många följare). Problemet är egentligen inte att sociala medier finns eller tillvägagångssättet av marknadsföringen. Problemet ligger i det beteende som vi triggar varandra till. Vi triggar varandra till ett uruselt beteende där vi konstant jämför oss själva med varandra. Sluta med det.

Använd sociala medier som ett positivt verktyg som gynnar ditt sociala nätverk, din kreativitet och/eller din business, inte som ett skryt- och jämförelseverktyg. Det är stor skillnad. Om du inte klarar eller förstår skillnaden. Sluta att använda sociala medier.

Hur du hanterar negativa tankar

Vi alla har dem. De kommer i vågor och de kommer när vi minst anar det. Negativa tankar är det jag pratar om. Idag fick jag en stor portion negativa tankar på eftermiddagen. Jag vet inte om det berodde på bristen på mat, kaffe eller något annat som påverkar vår hjärna.

När jag får negativa tankar handlar det ofta om en framtida oro som grundar sig på en rädsla. Rädslan kan handla om allt ifrån stora saker till små saker. Tidigare har rädslan gjort mig handlingsförlamad eller så har jag sprungit åt andra hållet, vilket jag idag förstår är helt fel.

Något vi alla måste inse är att det är inprincip OMÖJLIGT att inte tänka negativa tankar. Så det är inte ens någon idé att du försöker. Det är dömt till att misslyckas. Det som du faktiskt kan påverka är hur du förhåller dig till dina negativa tankar. Att tänka en negativ tanke betyder inte att du måste plocka upp den, känna in den och tro på den. Det är bara en tanke precis som vilken tanke som helst. Den blir verklighet när du börjar agera på den. Du måste göra något fysiskt för att den ska bli verklighet. Men även om du tar in känslan av oro eller/och rädsla måste du komma ihåg att ditt fysiska jag alltid kan påverka sanningsgraden i till känslan.

Ett annat sätt att hantera negativa tankar är förutom att bli mer medveten om dem är att skriva ner dem på ett fysiskt papper och sen stryker du över dem. Handlingen att att faktiskt skriva på ett papper kommer göra att du får tanken i skrift och kan “lämna” ifrån dig tanken. Att stryka över den är sedan ett sätt för dig att bevisa för din hjärna att tanken inte tänker styra dig och ditt liv.

Sist men inte minst vill jag säga att du skaffar dig ett starkare psyke genom att träna dig i detta. Det är inget du bara har eller får gratis. Det krävs träning. Så börja öva så kommer du att se sakta men säkert inse att du aldrig kommer att bli av med dina negativa tankar, men förhoppningsvis minskar du dem men du blir framförallt bättre på att hantera dem.

Till dig som bryr dig för mycket

I dag slog jag upp min nya bok “den ädla konsten of not giving a fuck”. Det kunde inte vara en mer passade titel för mig och många andra där ute som bryr sig alldeles för mycket. Som bryr sig om allt ifrån disk till konflikter. Hur mycket tid och framförallt energi vi ödslar på saker som inte betyder ett skit. Även om jag inte har kommit långt, har jag redan känt att det jag läser är underbart. Det är som balsam för själen, eller vad man brukar uttrycka.

Författaren tar i början upp poängen med att sluta bry försöka. Har du någonsin känt att när du slutar försöka, att det är då det händer? Jag ser så många människor som kontinuerligt som kämpar så att svetten rinner eller som klamrar sig fast vid något in i det sista. De ska till varje pris uppnå eller få det de önskar. Absolut ska vi kämpa för det vi vill ha, men i vissa situationer är det kanske bättre att bara ta ett steg tillbaka, andas, slappna av och låta saker och ting ske av sig själv. Det handlar inte om att ge upp eller sluta upp med det du håller på med. Det handlar om att skaffa en avslappnad inställning till saker och ting.

För livet blir jäkligt jobbigt om vi inte tränar oss till att ha en avslappnad inställning. Hela ditt liv kommer att kännas som ett enda stort träningspass. Inte ett roligt träningspass, utan ett sådant träningspass där du ligger nära din maxpuls konstant. Inte särskilt roligt när du aldrig får syre till musklerna. Dessutom finns risken för att du kollapsar längst vägen. Så lär dig att ta ett steg tillbaka då och då.

SMARTA mål

Jag har äntligen kommit in i en bra sovrutin. Det behövdes. Speciellt för min löpträning, som för övrigt tillhör mitt smarta mål. Mitt mål är att springa ett marathon, helst under 4 timmar.

Genom att skriva ut mitt mål får jag genast lite ont i magen, det blir mer verkligt då. Jag kan inte skriva om det och sen bara skita i det. Däremot slås jag av rädslan av att misslyckas vilket egentligen inte är ett misslyckande utan bara en lärdom.

Jag har länge arbetat med mål, men kanske inte alltid så effektivt. De finns där i bakgrunden men jag känner inte att det är hela världen om de inte uppfylls. Eftersom jag är mer kreativt lagd än en person som drivs av mål lyckas jag alltid komma på nya mål att uppnå, oavsett vilket område det gäller.

Det har dock inte alltid varit så och jag har lärt mig med tiden att jag bara känner tomhet när jag har uppfyllt ett mål och glömt bort att njuta längst vägen. Det är vägen till målet som är den du ska tycka om och inte själva målet. Du spenderar så mycket mer tid till att uppnå ditt mål än vad du avsätter till att njuta av målet efter att ha kommit mål. Varför inte tycka om processen? För oftast när jag kom i mål kunde en känsla av tomhet befinna sig. Den känslan jag eftersträvade var inte alls den känslan jag kände.

När jag insåg detta blev många av mina mål lite meningslösa. Vad vill jag egentligen spendera min tid på? För vad betyder målet egentligen, mer än att jag har bevisat för mig själv och kanske för andra att jag klarar av det. En del av mina mål behövde omformuleras. Jag behövde känna att det gav mig något mer. Jag ville känna mig nöjd, glad och stolt och inte arg och tom.

Jag försöker att inte leva mitt liv endast utefter uppsatta mål eftersom jag tycker att mentaliteten jag får av ett sådant liv blir till ett konstant jagande. Jag är nog rädd för att ligga på dödsbädden och inse att mitt liv var ett konstant jagande efter nya mål och missade hela poängen med livet. Däremot vill jag heller inte vara den som aldrig sätter upp några mål, som bara vandrar runt som om varje dag skulle vara detsamma. Det blir jag för rastlös av. Balansen mellan dessa är svår.

Men hur ska ett mål definieras? Det ska vara SMART. De fem bokstäverna står alla för ett krav för ditt mål.

Specifikt – Målet är definierat i detalj och det ska inte gå att misstolka målet.

Mätbart – Målet måste gå att mäta. Det kan handla om att springa på en viss tid, läsa fem böcker på en vecka eller att omsätta en viss siffra vid årets slut.

Accepterat – Målet måste vara accepterat av dig och/eller andra för att det ska vara nåbart. De som blir involverade måste vara villiga att arbeta mot målet.

Realistiskt – Det är dumt att sätta upp ett orealistiskt mål eftersom du ödslar tid och energi på något som kanske aldrig blir av. Fundera över att sätta ett mål som både utmanar dig men som också är realistiskt.

Tidsbundet – Målet ska vara uppfyllt vid ett slutdatum. Sätter du inget slutdatum kommer ditt arbete mot målet bli ineffektivare och du kanske inte ens kommer i mål.

Så hur sätter du upp ett mål som är SMART och som ger dig glädje? Börja med att svara på frågan “varför?”. Varför vill du uppnå målet? Det kan vara vad som helst, men det måste vara tillräckligt starkt för att du ska fortsätta vilja uppnå ditt mål i tuffa tider. När du har definerat ditt mål enligt principen ovan, go and get it!

Bara gör det

Jag skriv tidigare ett inlägg om stress där jag tog upp vikten av att fundera över vad som är viktigt. I det här inlägget tänker jag skriva om motsatsen till stress. Känslan jag syftar på är känslan av att känna sig fast. Den kan förvisso också skapa en inre form av stress men i grund och botten handlar det om en handlingsförlamning.

Jag själv lider av denna problematik till och från. Det är många gånger jag känner att jag inte får någonting gjort och där jag undrar varför ingenting i mitt liv händer. Jag agerar passivt. Viktigt att komma ihåg att passivitet också är ett val och inget som bara händer. Du väljer passiviteten genom att inte vara aktiv. I sådana situationer är det lätt att skylla på alla andra, men problemet i grund och botten beror inte på alla andra utan på din egen förmåga att fatta beslut. Även om passitivitet kan vara nyttigt i vissa sammanhang, speciellt för personer som är sönderstresade finns det vissa människor som behöver en extra push, exempelvis jag själv.

För mig beror min passivitet på oro och katastroftankar. Jag är rädd för att ta ett felaktigt beslut, så jag agerar inte alls. Väldigt dumt tänkt, jag vet och jag tror många känner igen sig i detta. Vi fortsätter att undvika det jobbiga och låtsas som att det regnar istället för att ta tjuren vid hornen och faktiskt göra någonting åt vår situation. För vad händer när vi väl har kommit över tröskeln? Ofta känner vi en lättnad och inser att det var inte så jobbigt som vi trodde eller att vi inser att vi faktiskt klarar mer än vad vi trodde från början. Om du övar detta gång på gång kommer du med tiden inse att du självförtroende växer.

Så hur gör man egentligen för att “bara börja”? Enkelt. Du sluter dina ögon, tar ett djupt andetag samtidigt som du räknar till tre. När du sedan öppnar ögonen struntar du i allt du tänker på och bara gör det som måste göras. I början är det hemskt. Du kommer antagligen hata det och kanske tänker att du aldrig mer vill göra om det. När du hamnar i samma situation igen gör du bara om processen. Du gör det i alla sitauationer där du vet att du måste agera men dina känslor säger åt dig att göra något helt annat.

Den här metoden är väldigt bra för dig som har drömmar och mål men som kanske är rädd eller som inte tror på att du klarar det. Om du provar denna metod kommer du inse hur lätt det egentligen är att göra en förändring. Allt tack vare att du bestämde dig.

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén