WINICTA

To Be Different

Jag nog hela mitt liv känt mig lite annorlunda. Det började nog redan när jag var liten. Jag tyckte hellre om att umgås med vuxna eftersom de gav mig en trygghet. Eftersom jag inte växte upp med mina syskon gjorde detta inte saken lättare. Jag har även deltagit i individuella sporter vilket gjorde saken antagligen ännu värre. Jag har inte problem med att ta hänsyn till andra människor eller arbeta i grupp, snarare tvärtom. Jag värnar väldigt mycket om andra människor. Kanske till den grad att det ibland går ut över mig själv ibland.

Jag har alltid känt mig ganska omtyckt förutom kanske i högstadiet. Även om det har tagit sin tid till att rota mig i många situationer har det oftast mynnat ut i att jag blir omtyckt och accepterad. Min gissning är att det beror på att jag oftast strävar mot att vara pålitlig och omtänksam.

Jag har oftast tänkt att problem är något man löser. Så jag försöker oftast hitta en lösning. Med tiden har det växt sig starkare vilket skapar blockeringar till mina känslor. Innerst inne finns det så mycket känslor som jag inte vågar eller kan uttrycka. De yttrar sig hellre i kontroll och logiskt tänkande. Jag vet helt enkelt inte hur jag kommunicerar ut dem eller hanterar dem.

Jag vet att jag varken tänker eller agerar som många andra. Jag kan vara impulsstyrd samtidigt som jag kan vara extremt logisk. Jag kan skifta mellan fyrkanternas fyrkant till ett känslostyrt barn. Jag kan ena sekunden vara extremt känslig och på någon minut slå om till iskall. Det jag har insett är att det hela handlar om medvetenheten till sitt beteende. Du blir det du tänker att du är. Vilket är läskigt, men samtidigt coolt att kunna styra både känslor och ett agerande. Jag har däremot hjärtat på rätt ställe och skulle aldrig i min vildaste fantasti använda det till något ont. Jag är alldeles för godhjärtad, godtrogen och lojal. Däremot skulle jag nog bli en bra skådis.

Min mamma sa till mig att jag är väldigt följsam som person, vilket är enkelt för andra människor men kan också drabba mig illa om jag inte är uppmärksam. Som HSP faller du lätt offer för psykopater och andra hjärntvättare. Du blir lätt ett offer för andras känslor/avsikter.

Något jag också insett är att vi blir som de vi umgås med. Vilket också stämmer väldigt bra. Jag har på senare tid åskådat de i min omgivning och har insett att det finns tendenser till samma beteenden som de omkring mig. Men precis som det står i sociologiböckerna så lär vi oss av varandra. På gott och ont. Vi tar efter varandras beteenden vare sig vi vill det eller inte eftersom det sitter så starkt. Det krävs väldigt mycket tankekraft och energi för att inte göra det.

Hur som helst får jag försöka finna mig i att jag är olik de flesta. Jag känner mycket mer, är mycket mer uppmärksam på detaljer och har svårt för att stänga av. Jag är nog vad de kallar HSP.

How is it Going With Keto?

Jag har nu ätit enligt LCHF i kanske två månader plus några månader med clean eating innan dess. Jag tänkte att jag skulle utvärdera lite vad som har hänt hittills.

Det första som hände var att ångesten och oron har minskat dramatiskt. Jag tror dock att det har att göra med en livsstilsförändring också och inte bara pga kosten. Jag känner mig mycket lugnare och har en jämnare energi genom dagen. Även om jag något segare så tycker jag det känns mer hållbart i långa loppet. Jag orkar en hel dag på jobbet, träna och göra middag utan att känna mig helt slutkörd på kvällen även om vissa dagar så klart gör mig tröttare än andra.

Jag har inte gått ner något i vikt, men samtidigt har jag inte kämpat för det heller. Jag har nog snarare gått upp 2 kilon sen i somras. Däremot är det inget jag bryr mig särskilt mycket om eftersom jag försöker ställa om mitt mindset att äta när jag är hungrig på “riktigt” vilket har varit lite svårt för mig som tycker om att äta och som ibland använder mat som ett verktyg i situtioner jag egentligen är rastlös.

Jag har inte längre någon panikhunger. Förut kunde jag få panikhunger när jag inte ätit med jämna mellanrum. Speciellt om jag hade tränat. Nu har jag aldrig det längre. Visst, jag känner hunger inte men inte alls på samma sätt.

Jag har en betydligt högre koncentrationsförmåga än några månader tillbaka. Det är som natt och dag. Det är helt fantastiskt hur jag uppmärksammar saker nu som jag tidigare inte alls kunde uppmärksamma.

Jag känner mig betydligt gladare. Jag börja känna igen mig själv såsom jag var för några år sedan.

Jag fryser inte på samma sätt nu som jag gjorde förut. Det beror nog på att kroppen inte går på svält eller att förbränningen har höjts en aning. Det är en otrolig känsla att kunna gå ut och inte känna att man vill ta på sig ett täcke för att känna sig varm.

Hittills är det många fler fördelar än nackdelar. Det som jag tycker är segt är att jag inte riktigt är van att träna på dieten än. Kroppen är definitivt inte anpassad till att använda fett som energikälla. Jag hoppas att det kan vända inom en tid.

I have now been eating according to the keto diet for maybe two months plus a few months of clean eating before that. I thought I would evaluate a bit what has happened so far.

The first thing that happened was that anxiety and worry have decreased dramatically. However, I think it has to do with a lifestyle change as well and not just because of diet. I feel much calmer and have a more even energy throughout the day. Even though I’m a little slower in the energy, I think it feels more sustainable in the long run. I can manage a whole day at work, work out and make dinner without feeling completely exhausted in the evening, even though some days of course make me more tired than others.

I have not lost any weight, but at the same time I have not fought for it either. I have probably rather gained 2 kilos since the summer. However, it is not something I care much about because I try to change my mindset to eat when I am hungry for “real” which has been a bit difficult for me who likes to eat and who sometimes uses food as a tool in situations when I feel restless.

I no longer have any panic hunger. Before, I could get hunger pangs when I did not eat at regular intervals. Especially if I had worked out. Now I never have it anymore. Sure, I do feel hungry, but not in the same way as before.

I have a much higher ability to concentrate than a few months ago. It’s like night and day. It’s amazing how I pay attention to things now that I could not pay attention to before.

I feel much happier. I’m starting to recognize myself as I was a few years ago.

I’m not freezing in the same way I did before. This is probably due to the fact that the body does not go hungry or that the metabolism has been raised slightly. It’s an incredible feeling to be able to go out and not feel like you want to put on a blanket to feel warm.

So far, there are many more advantages than disadvantages. What I think is tough is that I am not really used to exercising on the diet yet. The body is definitely not adapted to using fat as an energy source. I hope it can turn around in a while.

Time Flow

Idag är det lördag och det innebär ledigt. Senaste veckorna har bara rusat förbi. Det går så fort att jag inte ens hinner blinka innan det är fredag vilket får mig att fundera på ens uppfattning om tid.

Jag skulle säga att det var år sedan jag uppfattade att tiden gick så här fort. Tidigare har jag tyckt att tiden står stilla. Jag tror att det beror på att jag är inne i ett flow just nu. Att min uppfattning om tid och min prestation är synkade.

Det här med tid är väldigt faschinerande tycker jag eftersom vi alla står lika inför tiden, men hur kommer det då sig att vi alla använder vår tid så olika? Det sägs att vi ska leva mer i nuet precis som barn gör, samtidigt vill de flesta människor tänka långsiktigt för att kunna planera för en bättre framtid.

En människas uppfattning för tid kan kopplas till en människas beteendemönster som i sin tur påverkar vem vi är och vem vi blir. Hur vi förhåller oss till det förflutna är också något som påverkar oss som individer. Kan vi släppa det som har varit bakom oss och ta lärdom av det eller lever vi kvar i den tid som har varit?

Men om vi går tillbaka till tidsflow. Så har jag uppmärksammat några saker som får mig att känna flow.

  1. Jag känner en tillräcklig intullektuell stimulans.
  2. Jag gillar det jag gör.
  3. Att jag inte känner oro.
  4. Jag ser framsteg i processen.

När jag tänker tillbaka så stämmer det här ganska bra in på mitt liv. Jag har nog ofta känt att jag inte blir tillräckligt utmanad i främst jobbsammanhang vilket gör att livet står lite still. Jag behöver få utlopp för min energi annars verkar den ta sig uttryck i andra situationer. Ungefär som med människor som har ADHD. Lite så fungerar jag också. Jag behöver en intullektuell stimulans. Annars ruttnar jag. Därför är jag nog ganska snabb i mitt jobb ibland. Jag försöker pressa mig på tid när själva uppgiftern är tråkig. Så här håller jag på. Hur mycket hinner jag göra på en arbetsdag?

Nu när jag har lagt om kosten också märker jag en stor förbättring i det kognitiva. Jag känner mig mycket mer klartänkt. Jobbet går fortare och jag “ser” saker på ett annat sätt. Den där hjärndimman är som bortblåst. Helt fantastiskt. Jag önskar att fler kunna få uppleva den här mentala klarheten. Det skulle förmodligen bota väldigt mycket ångest och oro.

Today is Saturday and it is building free. The last few weeks have just rushed by. It goes so fast that I do not even have time to blink before it is Friday must make me think about one’s perception of time.

I would say that it was years since I feltt that time went by so fast. In the past, I have had the feeling of that time stands still. I think it’s because I’m in a flow right now. That my perception of time and my performance are synchronized.

The question about time really is is very fascinating. I think because we all are equally facing time how come we all use our time so differently? It is said that we should live more in the present as the children do, at the same time most people want to think long-term to be able to plan for a better future.

A person’s perception of time can be linked to a person’s behavioral pattern, which in turn affects who we are and who we become. How we relate to the past is also something that affects us as individuals. Can we let go of what has been behind us and learn from it or do we live on in the time that has been?

But if we go back to reflection about what time flow really is. I have noticed some things that make me feel flow.

I feel an intellectual stimulus.

I like what I do.

I don’t feel anxious.

I see progress in the process.

When I think back, this fits in pretty well with my life. I have probably often felt that I am not challenged enough in mainly work contexts, which means that life is a bit boring. I need to get an outlet for my energy otherwise it seems to manifest itself in other situations. Much like with people who have ADHD. That’s a bit how I work too. I need an intellectual stimulus. Otherwise I rot. That’s why I’m probably pretty fast in my job sometimes. I try to push myself on time when the task itself is boring. This is how I do it. How much time do I have to do in one working day? In other words I sometimes think that others are way to slow at what they do. I can also get irritated when I get the same salary as others but manage plenty more tasks at the same time.

Now that I have changed my diet, I also notice a great improvement in the cognitive. I feel much more clear-minded. The job goes faster and I “see” things in a different way. That brain fog is like blown away. Totally fantastic. I wish that more people could experience this mental clarity. It would probably cure a lot of anxiety and worry.

Long Time No See

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har inte gjort så mycket annat än att levt livet. Det rullar på. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva heller. Jag är så dålig på att dokumentera i vardagen. Får försöka att bli bättre på det.

Idag ska jag iväg och gå på ett löppass på gymmet. Det var länge sedan jag gick på det. Varför jag gillar att gå på pass är för att någon annan säger åt dig vad du ska göra och sen gör du det bara. Om jag går själv har jag inte samma disciplin såsom jag hade förut. Vilket gör att jag inte får ut samma effekt av träningen.

It’s been a while since I wrote. I have not done much other than live life. It’s going alright. I do not really know what to write either. I’m so bad at documenting in everyday life. I know I need to try to get better at it.

Today I’m going to go for a run at the gym. It’s been a long time since I went on it. Why I like to go to these gym classes is because someone else tells you what to do and then you just do it. If I go by myself, I do not have the same discipline as I had before. Which means I’m not getting the same effect from the workout.

Late Night Snack

Igår var jag sugen på att göra något sött efter maten. Jag försökte göra tryfflar men smeten skar sig. Så det vara bara att kasta. Jag hade tyvärr ingen mer mörk choklad så det fick bli kokosbollar. Receptet kommer från länken här. Jag såg dock inte att receptet innehöll sötningsmedel, så jag skippade det. Det blev mindre lyckat kan man säga.

Jag blandade följande ingredienser till en smet och rullade sedan i kokos (ursprungsreceptet hittar du här):

4 tsk starkt kaffe

1 nypa Vaniljpulver

1 dl Mandelmjöl 

2 dl Riven kokos

 2 msk Grädde 40% 

100 g Smör (rumsvarmt) 

1,5 msk Kakao

Yesterday I was eager to eat something sweet after the meal. I tried to make truffles but the fat started to seperate from the rest. So I had to throw the mix. Unfortunately I had no more dark chocolate so I made some coconut balls. However, I did not see that the recipe contained sweeteners, so I skipped it. It was less successful, you could say.

I mixed the following ingredients into a batter and then rolled in coconut (the original recipe can be found here:)

4 teaspoons of strong coffee

1 pinch of vanilla powder

1 dl almond flower

2 dl grated coconut

2 spoon double cream

100 g butter

1,5 spoons of cocoa

Food World

Idag har jag gjort ett besök på butiken matvärlden. Det var som att en ny värld öppnades för mig. Det var helt sjukt mycket nya livsmedel som fanns där. De hade en superfin frukt- och grönsaksdel samt oändligt roliga produkter du inte ser på vanliga matbutiken.

Jag har under en lång tid tyckt att de vanliga svenska matbutikerna är väldigt tråkiga. De har väldigt mycket skit samt att de är onödigt dyrt. Jag har uppmärksammat hur min närmaste butik har blivit så fruktansvärt dåliga på kött. Det är dyrt, segt och inte alls prisvärt. Jag till och med hörde av mig till dem angående detta men fick inget svar. Vilket ur ett kundperspektiv är uruselt.

Nu kommer jag nog försöka storhandla lite mer på helgerna. Även om jag tycker om att laga mat så kan det bli lite segt på vardagarna. Det är väldigt skönt att ha färdiga matlådor. Nackdelen är att du måste äta matlådan trots att du kanske är sugen på något annat.

Today I paid a visit to the food world store here in Stockholm. It was as if a new world was opening up to me. There was a whole lot of fresh food that was there. They had a super nice fruit and vegetable section as well as endless fun products you don’t see at the regular grocery store.
I have for a long time thought that the usual Swedish grocery stores are very boring. They have a lot of shit and that they are unnecessarily expensive. I have noticed how my nearest store has become so terribly bad at meat. It is expensive, chewy and not at all affordable. I even sent an email to them about this but never got any response. Which from my perspective is a disaster when it comes to customer service.
After my new discovery I will probably try to shop a little more on the weekends in this grocery store. Even though I like to cook, it can get a little boring on weekdays. It is very nice to have ready-made lunch boxes. The downside is that you have to eat the lunch box even though you may be craving something else.

Running on Keto

I söndags körde jag ett löpningspass utomhus på strax över 8 km. Eftersom jag inte har sprungit på ett bra tag var det intressant att se två saker. Hur mycket har jag tappat samt hur jobbigt är det att springa på keto (lchf).

Andningen var helt okej faktiskt. Visst att det kändes jobbigt till och från men det var inte alls så som jag hade trott att det skulle vara. Däremot var det väldigt segt. Det känns allmänt segt i kroppen. Ungefär som att benen har fastnat i gyttja.

När jag hade kommit ungefär 5 km finns en stor backe på ungefär 60 meter. Väl uppe på toppen mätte min puls 204 slag. 204 slag?? Det kan inte vara möjligt tänkte jag. Efter att ha googlat runt lite verkar det som att ens maxpuls höjs på keto-dieten. Detta var inget jag kände till, men väldigt faschinerande. Tydligen så krävs det mer syre för att använda fettet som bränsle vilket gör att hjärtat måste pumpa fortare.

Jag är också väldigt faschinerad över att jag kan ligga på den pulsen utan att vilja dö. Visst känns det tungt, men jag hade aldrig kunnat gisssa att jag låg vid min maxpuls om det inte vore för min pulsklocka. Jag hade ju ingen mjölksyra i benen. Sen om det är bra att ligga där är en helt annan diskussion. Antagligen inte, men eftersom att jag måste börja om med min konditionsträning efter att ha legat på latsidan är det kanske inte så konstigt att resultatet blev som det blev.

Något jag ska ta med i beräkningen är också att jag hade vilat hela dagen vilket gör att jag antagligen orkade pressa upp pulsen mer än om jag hade jobbat innan.

Jag vet att det kan ta ett tag innan kroppen är helt fettadapterad vilket gör att jag antagligen måste stå ut med att min hastighet i löparspåret kommer vara dåligt ett bra tag till. Däremot känner jag en helt annan jämn energi under passet vilket passar mig bra. Även om jag känner mig segare och långsammare är jag inte helt urlakad på energi på samma sätt. Det kommer nog göra att långpassen kan bli lättare att utföra i sommar när jag ska träna inför marathon.

Det ska bli intressant att följa upp detta.

Last sunday I did an outdoor running session of just over 8 km. Since I have not run for a long time, it was interesting to see two things. How much have I lost and how hard is it to run on keto (lchf).
The breathing was perfectly okay actually. Sure it felt heavy from time to time but it was not at all as I had thought it would be. However, it was very tough. It generally feels tough in the body, almost like my legs were running through mud.
When I had run about 5 km, there is a large hill of about 60 meters. Once at the top, my heart rate measured 204 beats. 204 beats per minute?? That can not be possible. After googling around a bit, it seems that the maximum heart rate can be higher on the keto diet. This was not something I knew about, but I find it very fascinating. Apparently, more oxygen is needed to use the fat as fuel, which means that the heart has to pump faster.

I am also very fascinated that I can have that pulse without wanting to die. Sure, it feels heavy, but I could never have guessed that I was at my maximum heart rate if it were not for my heart rate monitor. I had no lactic acid in my legs. Then whether it is good to lie in that pulse zone for that long that is a completely different discussion. Probably not, but since I have to start all over with my cardio training after being on the lazy side, it is perhaps not so strange that the result was as it was.

Something I should take into account is also that I had rested all day, which means that I probably managed to push my heart rate up more than if I had worked before the workout.
I know that it can take a while before my body is completely fat-adapted, which means that I probably have to put up with the fact that my speed on the running track will be bad for a while longer. On the other hand, I feel a completely different regarding the energy during the workout, which suits me well. Although it feels tougher and I’m slower, I am not completely drained on energy in the same way. It will probably make the long sessions easier to perform this summer when I train before the marathon.

It will be interesting to follow up on this.

Creating Habits

Jag har funderat lite över det här med att skapa vanor. Jag själv är en person som mår bra av rutiner även om jag vissa dagar hatar dem. Eftersom jag kan vara lite för känslostyrd är det viktigt för mig att jag har en rutin som jag kan luta mig tillbaka på. Det gör mitt liv lite fyrkantigt, men för en person som mig kan det vara väldigt viktigt. Det skapar en kontinuitet i mitt liv som gör att resultatet blir till det positiva. Däremot dödar kontiutet kreativitet. Repetition är inget för kreativa människor.

Jag tror på att många bäckar små gör stora förändringar. Ta träning som exempel. Det är inte ett enskilt gympass som gör att du blir vältränad. Det är alla dina gympass som gör att du blir vältränad tillsammans med den kost du äter varje dag under en längre tid. Det är alltså många små val varje dag som gör skillnaden.

Jag har med tiden lyckats bygga upp och även förstöra många vanor under åren. Bland annat tränings- och kostvanor, pluggvanor, ekonomiska vanor, städning etc etc. Listan kan göras lång. Jag är en riktig periodare och har svårt att kriga på dag ut och dag in. Jag tycker någonstans att livet blir lite tråkigt. Samtidigt som jag vet att det är ett klassiskt beteende hos dopaminsökande personer, såsom jag. Jag älskar dopaminkickar. Därför gäller det att hålla sig borta från allt som triggar det beteendet. Min hjärna blir väldigt lätt kidnappad av dopaminet.

Jag har reflekterat över hur vi på bästa sätt kan skapa rutiner och goda vanor i våra liv. Jag vågar säga att jag har erfarenhet av detta så pass mycket att jag vill ge några tips.

Beroende på vilken typ av person du är finns det ofta två vägar att gå. Antingen går du “cold turkey”. Alltså att du slutar direkt med din dåliga vana och börjar med din nya. Eller så börjar du långsamt med små förändringar som du bygger på över tid.

Cold turkey metoden funkar bra för dig som är väldigt mentalt stark och som klarar av att bryta ett dåligt mönster direkt. Jag själv klarar denna taktik så där. Det funkar ibland och ibland inte. Risken är väldigt stor att falla tillbaka i gamla mönster efter en kortare tid.

Det mest hållbara sättet är att göra små förändringar hela tiden. På så vis ser du framstegen varje gång du gör en liten förändring samt att du hela tiden kan ta det i “din takt”. Du förändrar ditt beteendemönster sakta men säkert och risken för att falla tillbaka i gamla mönster blir mindre.

Oavsett hur du väljer att göra en förändring krävs det tid och tålamod. Ingenting kommer av sig själv och ingenting kommer över en natt. Ibland går det fortare och ibland går det långsammare. Stressa inte upp dig och jämför dig absolut inte med andra.

Något som jag själv uppskattar är att dokumentera antingen genom dagbok, bilder eller något annat som visar på hur långt du har kommit i din beteendeförändring. Det sporrar dig till att fortsätta alternativt att du kan utvärdera och rannsaka dig själv om det inte går som du vill.

Glöm inte att vara ärlig mot dig själv. Ska du göra en förändring måste du lägga alla kort på bordet. Du måste bemöta dina svagheter och våga ta hjälp om du inte klarar det på egen hand.

I’ve been thinking a bit about how to create habits. I myself am a person who feels good about routines even though I hate them some days. Because I can be a little too emotionally driven. This is why it’s so important to me that I have a routine that I can lean back on. It makes my life a little square, but for a person like me, it can be very important. It creates a continuity in my life that makes the result positive. However, the continuity kills the creativity. Repetition is not for creative people.

I believe that many small changes make big changes. Take exercise as an example. It is not an individual gym workout that makes you fit. It is all your gym workouts that make you fit together with the diet you eat every day for a long time. So there are many small choices every day that makes a big change.
Over time, I have managed to build up and even destroy many habits over the years. Among other things, exercise and diet habits, study habits, financial habits, cleaning, etc. etc. The list can be made long. I really live my life in periods and have a hard time doing the same thing day in and day out. I find somewhere that life gets a little boring. While I know it’s a classic behavior for dopamine seekers, like me. I love dopamine kicks. Therefore, it is important to stay away from anything that triggers that behavior. My brain is very easily kidnapped by dopamine.

I have reflected on how we can best create routines and good habits in our lives. I dare say that I have experience of this so much that I want to give some tips.
Depending on the type of person you are, there are often two ways to go. Either you go “cold turkey”. That is, you immediately stop your bad habit and start with your new one. Or you start slowly with small changes that you build on over time.

The cold turkey method works well for you who are very mentally strong and who can break a bad pattern immediately. I myself manage this tactic with vary results. It sometimes works and sometimes it doesn’t. The risk is very high of falling back into old patterns after a short time.
The most sustainable way is to make small changes all the time. In this way, you see the progress every time you make a small change and that you can always take it at “your pace”. You change your behavior pattern slowly but surely and the risk of falling back into old patterns becomes less.
No matter how you choose to make a change, it takes time and patience. Nothing comes by itself and nothing comes overnight. Sometimes it goes faster and sometimes it goes slower. Do not stress yourself and do not compare yourself with others.

Something that I myself appreciate is to document either through a diary, pictures or something else that shows how far you have come in your behavior change. It encourages you to continue or you can evaluate and examine yourself if things do not go the way you want.

Do not forget to be honest with yourself. If you want to make a change, you have to put all the cards on the table. You have to face your weaknesses and dare to get help if you can not handle it on your own.

Just Do It

Nu var det några dagar sedan jag skrev. Jag har haft lite ångest kring skrivandet. Det har varit svårt att komma på vad jag ska skriva. Det gör att jag inte skriver något alls. Jag får prestationsångest. Istället för att bara skriva. Skit sak samma vad jag skriver. Det handlar lite om att sätta vanan.

Prestationsångesten har alltid funnits med mig så länge jag kan minnas. I oavsett vad jag gör så finns den där. Jag vill hela tiden göra saker och ting bättre eller bäst. Det hämmar mig från att ens börja. Jag är rädd för att misslyckas. Att göra fel. Jag har svårt att förlika mig med att göra något halvt bra. Jag känner mig inte nöjd med mig själv förrän jag har gjort någonting jag är själv nöjd med. Mina krav på mig själv är ofta så stora att jag inte kan njuta av att se en utveckling över tid. Att göra en resa där jag kan gå från dålig till bra. Jag har inte tålamodet till att vänta på att bli bra utan vill vara bra på en gång. Prestationsångesten hämmar mig till att ens börja.

Jag undrar hur det kommer sig att jag känner en sådan prestationsångest i livet. Att vara bäst kräver extremt mycket arbete och tid. Så varför inte bara nöja sig med att vara måttligt bra på fler saker? Varför inte bara acceptera att inte vara bäst? Eftersom risken alltid finns att någon annan är bättre än dig, hur mycket tid du än lägger ner.
Det finns något som heter 80/20 regeln. Alltså 20 % står för 80 % av utfallet. Det är inte sant till fullo även om resonnemanget har väldigt mycket sanning i sig. Det innebär kort och gott att vi kan spendera mycket mindre tid till att uppnå 80 % om vi fokuserar på rätt saker. Däremot når vi inte 100 %, men det kanske är värt det. För vore det inte skönt att kunna skönt att kunna vara bra på fler saker, men slippa ödsla tiden till att försöka vara bäst i allt?

Now it was a few days since I wrote. I have had some anxiety about writing. It has been difficult to figure out what to write. That means I do not write anything at all. I get performance anxiety.
Performance anxiety has always been with me for as long as I can remember. No matter what I do, it’s there. I always want to do things better. It hinders me from even starting. I’m afraid of failing. To make mistakes. I have a hard time coming to terms with doing something half good. I don’t feel satisfied with myself until I have done something I feel good about.

My demands on myself are often so great that I can not enjoy seeing a development over time. To make a journey where I can go from bad to good. I do not have the patience to wait to be good and want to be good at it right away.
I wonder how it will be that I can change such a performance anxiety in life. To be the best requires an extremely amount of work and time. So why not just be moderately good at more things? Why not just accept not being the best? Because there is always the risk that someone else is better than you, no matter how much time you spend.

There is something called the 80/20 rule. This means that 20 % of the input stands for 80% of the outcome. This is not entirely true even if the reasoning has a lot of truth in it. In short terms the principle means that we can spend much less time to achieve 80% if we focus on the right things. However, when we will not achieve 100%, but it may be worth it. Wouldn’t it be nice to be able to be good at more by doing less and avoid wasting time trying to be the best in everything?

My Breakfast

Eftersom jag nu går på LCHF så vill jag gärna äta en stadig frukost innan jag sticker till jobbet. Visst fungerar det att fasta, men jag tycker att den är lite jobbig ibland. Jag får typ lite panik av att veta att jag inte ska äta något fram till lunch. Jag är nog lite rädd för att vara hungrig eftersom jag inte trivs eller mår bra av den känslan. Svårt också att jobba när jag känner mig hungrig. Däremot är hungern på LCHF en helt annan än den är på en kost med kolhydrater. Då blir jag ett vrak när hungern kickar in. Det är hemskt.

Jag brukar alltid äta ägg i någon form. Senaste året har jag lite svårt för kokt ägg. Jag har nog förätit mig lite på det eftersom det är ett lätt mellanmål att ha med sig till jobbet.

Nu gör jag iaf scrambled eggs på två ägg med en stor klick smör. Till det har jag antingen 1 liten eller en halv stor avokado och ibland även 2-3 baconskivor. Det beror på om jag ska träna och/eller hur hungrig jag är. Ibland skippar jag avokadon och har bara bacon till istället. Jag försöker att variera. Jag köper numer alltid ekologiska ägg (förutom när det är extrapris på vanliga ägg) och ekologiskt bacon utan nitrit. Jag är lite kluven till den här frågan gällande hur farligt nitrit egentligen är. En del forskning påstår att det ger upphov till tarmcancer. Jag själv väljer inte den ekologiska varan på grund av det utan av anledningen till att jag inte vill ha ett färgat kött. Det ekologiska baconet utan nitrit är gråare i sin färg pga nitrit gör att köttet blir rödare. Det ser godare ut, men det är helst inget jag vill ha i den mat jag äter regelbundet.

Jag har även börjat bry mig mer om var ifrån min mat kommer. När det gäller kött och fisk vill jag helst att köttet ska vara gräsbetat och fisken ska vara vildfångad. Tyvärr är det lite omständigt att få tag i samt dyrt. Jag är också gansk lat och handlar helst på den butik som ligger ett stenkast från mitt hem vilket gör att utbudet på dessa produkter är ganska kasst. Än.

Jag förespråkar ekologiskt, vildfångat och gräsbetat för att det gör både maten mer näringsrik och att djurhållningen blir bättre. Jag tycker inte om den matindustri vi människor har byggt upp de senaste åren. Det har blivit kvantitet istället för kvalitet. Det är inte hållbart ur något perspektiv. Vi människor får sämre mat och djuren mår också sämre. Jag är dock inte villig att bli vegetarian, däremot tycker jag att vi måste börja värna mer om våra djur och se över den kött- och fiskindustri som vi har.

Since I now go on a keto diet, I would like to eat a steady breakfast before I go to work. Of course it works to fast, but I think it is a bit difficult sometimes. I kind of freak out a little bit from the thought of knowing that I should not eat anything until lunch. I’m probably a little scared of being hungry. It is also difficult to work when I feel hungry. However, the hunger on the keto diet is completely different than it is on a diet with a high intake of carbohydrates. It doesn’t affect my mood and consentration as much as it did on the old diet. Then I become a wreck when the hunger kicks in. It’s awful.

Anyhow, I always (almost anyway) eat eggs in some form in the morning. Last year I had a bit of a hard time with boiled eggs. I have taken with me boiled eggs to work because it’s an easy snack between the meals.
Now I make scrambled eggs on two eggs with a big click of butter. For that, I have either 1 small or a half of a large avocado and sometimes even 2-3 slices of bacon. It depends on whether I should exercise and / or how hungry I am. Sometimes I skip avocados and only have bacon instead. I try to vary. I now always buy organic eggs (except when there is an extra price on regular eggs) and organic bacon without nitrite. I’m a little split on this question about how dangerous nitrite really is. Some research claims that it causes bowel cancer. I myself do not choose the organic product because of it but for the reason that I do not want a colored meat. The organic bacon without nitrite is grayer in color because nitrite makes the meat more red. It looks better, but it’s preferably not something I want in the food I eat regularly.

I have also started to care more about where my food comes from. When it comes to meat and fish, I prefer the meat to be grass fed and the fish to be wild-caught. Unfortunately, it is a bit difficult to get it as well as expensive. I am also quite lazy and prefer to shop at the store that is very near my home, which means that the range of these products is quite bad. Yet.

I advocate organic, wild-caught and grass fed because it makes both the food more nutritious and the animal keeping better. I do not like the food industry we humans have built up in recent years. It has become quantity instead of quality. It is not sustainable from any perspective. We humans get worse food and the animals also feel worse. However, I am not willing to become a vegetarian, but I think we need to start caring more about our animals and overlook the meat and fish industry we have.

Sida 1 av 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén